Fy, idag mår jag ente alls bra har en sån jävla ångest.

Var hos läkaren i fredags igen för jag mådde ente alls bra, nu fick jag ny medicin för att jag ska slippa vara så deprimerad så fick antidep medicin. Har ente börjat me dom än, men de kommer nog snart... Vill ente men måste tyvärr.

Jag fick snällt ställa mej på vågen o se glad ut, jag ville ente alls ställa mig där. Kände ente för de för jag visste att jag har gått upp ännu mer i vikt o jag har sagt det räcker nu men läkaren vill att jag ska gå upp ännu mer i vikt. Jag har gått upp från 41kg till 45kg så nu tycker jag de är lagom så....

Men nä då han säger lite till lite till.... bla bla.

Tro fan att man blir så deprimerad som man blir.... HATAR de.

Men sen e de så skönt för de e snart dags att köpa nya kläder och gå in på vuxen kläder... haha ja just de, jag har fått köpa kläder på barn avdelningen på grund av att inga av dom normala kläderna passade mej....

Aja, nu ska jag ta min medicin o äta lite...

Pözz o Kräm

Idag har jag haft de lite lugnare. Har ente haft några läkarbesök eller någon deatist läkarbesök heller så idag har jag bara njutigt av dagen.

Imorgon ska jag träffa vänner o berätta för dom hur de går för mej o min sjukdom. Vi ska även fika lite så ska jag slå dom me häpnad visa dom att jag oxå kan sitta ner o äta en kanelbulle utan problem längre, så skönt de kommer bli. Hoppas dom blir överlyckliga eller paffa.... haha...

Jag tycker om mitt liv som de e nu eller på väg att bli, men de e ente helt klart än, jag har mycke kvar att bearbeta bort o bygga upp... De e ente alltid så lätt att göra detta själv, som tur är har jag en mamma som bryr sig om mej och som inte dömmer mej för den som jag har blivit. Utan hon ser mej för den jag börjar o bli.. O de e så jävla skönt liksom.

Mina vänner betyder oxå mycke för mej o de e jag glad över utan er e jag inget.

Plus att ni lämnade ente mig kvar när ni fick veta att jag hade denna sjukdom. Utan ni stod kavr o stöttade mej till tusen o ni e fortfarande här hos mej.

Ni står vid min sida varje dag, om ente min mamma kan följa me mej till mina läkarebesök så följer nån av er me mej för jag ska slippa gå ditt själv o de e jag glad för. Hade ente klarat de utan er o ente utan dej mamma....

Älskar er..

Pözz o Kram

Tänkte jag skulle berätta lite om min sjukdom  anorexia:

Innan jag fick den var jag en glad och positiv tjej, o jag vägde 56kg var som alla andra tjejer lycklig. Men sen började mitt liv rasa ihop o jag tyckte att jag var tjock o så vidare så jag började äta mindre men jag satte aldrig mina fingrar i halsen o de kommer jag aldrig att göra, men jag kunde gärna hoppa över en måltid eller två, jag åt inget alls visa dagar och ibland åt jag 1-2 gånger om dagen sen var jag nöjd med de. Sen började min kropp förändras o jag började gå ner i vikt, idag väger jag 41kg och det minsta jag har vägt är 37kg så jag har gått upp lite i vikt, men de har varit tufft men jag ger ente upp.

Jag har fått höra utav många att jag är smal o jag dittan och dattan  äter du inget tös får du ingen mat. Bla bla bla....

Finns även dom som säger att dom vill se ut som jag men snälla ni bli ente lika smal som jag e, de e inget vidare finns inga kläder som passar er o ni mår ente bra, ni är alltid trött och hälsan e inget vidare, jag e alltid sjuk...

Så snälla ni BLI ENTE  LIKA SMAL SOM JAG...... De e ente kul att se ut som jag. Jag önskar att jag kunde se ut som dom flesta gör. Jag vill me kunna väga 50-60 kg...

Nu lite annat som hänt under min dag:

Min dag har varit jobbig idag, mycke att tänka på o mycket besök har de varit.

De har även kommit en del tårar men de e inget ovanligt.

Idag har jag varit hos min mat deatist eller hur de stavas, o fått lite råd, jag har även vägt mig o de visade ingen förändring. har ente gått ner o ente gått upp heller. igen... Kan de ente vara nått hg eller nått gram bara de visar att jag verkligen vill. Imorgon blir de att försöka att äta 4-5gånger måste börja öka min mat intag o hur många gånger om dagen jag äter. Just nu har jag klarat att äta 3gånger om dagen men de har varit tuft. många grått o svordomar o även en massa hat mot dom som försöker att hjälpa mej. Inget kul att behöva kämpa me denna sjukdom. Tycker ente om de men vad ska jag göra...??

Jag måste kämpa vill ju komma ifrån detta. Vill verkligen ente bli inlagd igen..

Nä, nu ska jag ut occh fixa nått litet att äta....

Pözz o Kram

Så vill ja vara anonym på grund av min familj och vänner.

Men ja delar gärna me mej utav mitt liv och min sjukdom som ja har.

Fast dom felst vet nog vad de e för något och det skiter ja i, ja vill skriva blogg på grund av att ja kanske hjälper andra som har denna sjukdom eller som kanske bara rent utav är lite nyfikna eller kanske har någon i familjen eller någon vän som kanske har de...

De gå även bra att skriva en massa komentarer och även frågor angående allt möjligt så kanske ja kan svara på dom flesta utav dom...

Kram